Janina försöker se sin hörselnedsättning som en tillgång

Det var för tio år sedan, när Janina Poltoft jobbade i restaurangmiljö, som hon först märkte att hörseln inte fungerade som den skulle.
– Jag hade sen en längre tid haft tinnitus, och märkte att jag fick allt svårare att höra vad folk beställde. Men egentligen var det först när mina kollegor påpekade att jag inte hörde, som jag själv insåg att något kunde vara fel.
Det tog dock ytterligare ett tag innan Janina sökte hjälp.
– Det var morgonen efter en sen kväll när jag hade varit på fest med jättehög musik, och jag vaknade med tinnitus och lock för öronen så att jag i princip inte hörde någonting. Då blev jag rädd och på vårdcentralen fick jag remiss till ett hörseltest där man konstaterade att jag hade dålig hörsel på båda öronen.

Janinas läkare förklarade att han tyckte att hennes hörselnedsättning liknade den äldre får, fast den i hennes fall hade kommit 50 år för tidigt.

– Det var ju ett tråkigt besked för mig, men ändå ganska skönt att höra att det inte var någon allvarlig sjukdom som låg bakom, till exempel en tumör. Jag kände mig lite lugnad av beskedet, det var ju ändå något naturligt som hände i kroppen.

Skydda sig från ljud
Janina fick rådet att skydda sig från ljud, dels med hörapparater men också med öronproppar.

– Det läkaren sa blev väldigt jobbigt för mig. Jag fick dessutom inte gå på restauranger eller konserter, och kom det ambulanser och polisbilar skulle jag hålla för öronen. Det gjorde mig ljudrädd, och dessutom blev min tinnitus värre av att jag skulle stänga ute allt ljud runtomkring.

Janina blev aldrig riktig vän med sina första hörapparater på grund av allt krångel med att skydda sig från alla ljud i vardagen. Ett råd som hon fått i all välmening, för att hörselnedsättningen inte skulle accelerera, men som i hennes fall blev ett stort hinder för ett normalt liv.
– Jag blev rädd för ljud och isolerade mig, vilket ledde till att jag mådde dåligt, blev stressad och förstås ledsen över att inte höra bra och inte heller få den hjälp jag behövde.
Efter några års kaos, som Janina beskriver tiden fram till fick sitt första barn, fick hon rådet av en god vän som är audionom, att vända sig till Hörbart.

Livsbejakande synsätt
– På Hörbart har de ett mer livsbejakande synsätt på hörselproblem. Inom sjukvården kände jag mig förminskad, på Hörbart blev jag upplyft. Det var en stor skillnad, det kändes som jag klev ut ur sjukdomen och började jobba med friskvård.

– Det första påtagliga var att de intresserade sig för vad jag behövde för att kunna leva ett bra liv. De tar sig tid för att jag ska känna mig lugn. Jag uppskattar verkligen att jag har fått göra många undersökningar som har stillat min oro, och jag har blivit övertygad om att jag kan få den hjälp jag behöver.

– Idag går jag och kollar min hörsel regelbundet och jag vet nu att försämringen av min hörsel sker väldigt långsamt. Jag vet också att hörapparater är viktiga, och att man måste ge sig själv den tid det behövs för att vänja sig vid tekniken och ljudet i hörapparaten. De hörapparater jag nu fått bara fungerar, de är anpassade efter mig och mitt liv och då kan jag koncentrera mig på att leva istället för att bli trött av att försöka höra.

Lever ett aktivt liv
Janina lever idag ett aktivt liv med barn, jobb och mycket träning. Hon ser sin hörselnedsättning och tinnitus mer som en gåva än som ett hinder.

– Det får mig att verkligen tänka på hur jag lever, jag måste ta hand om mig. Jag tänker att vad som än sker så kommer jag att hantera det. Jag är inte orolig för framtiden. Däremot är det skönt att kolla hörseln en gång per år, det vill jag gärna göra, för att få svart på vitt att allt är ok.

– Jag försöker vara väldigt mycket här och nu.

Janina tycker att hon är är extremt dålig på att nyttja tekniken.
– Jag köper nåt som har 1000 funktioner och jag använder kanske tre. Jag har fått tips om många arbetshjälpmedel, och det finns ju alla möjligheter. Jag är oerhört tacksam över mina hjälpmedel och mitt dåliga samvete nuförtiden är att jag kanske har ett dåligt tålamod för att riktigt få till det. Samtidigt vet jag att jag får all den hjälp jag behöver hos Hörbart, de är så himla trevliga mot mig.
– Jag är verkligen supernöjd.

Sociala biten fattas
På frågan om det är något som hon saknar, funderar Janina ett tag och konstaterar att det finns en social bit som fattas.

– Jag saknar kontakt med andra människor som är i samma situation som jag, kvinna med småbarn och karriär. Jag skulle vilja starta en facebookgrupp där vi kan prata om de möjligheter som finns, där vi kan hjälpa varandra att förvandla den frustration som säkert många av oss har, till något positivt. En grupp för oss, mitt i livet.