Anette Flodin-Tinglöv arbetar som speciallärare i Eskilstuna. Det betyder att hon i hela sitt vuxna arbetsliv vistats i den erkänt bullriga miljö som skolan utgör, och kanske är det därför hon ganska sent insåg att hon hade problem med sin hörsel. Det var liksom självklart att buller, stök och höga ljud gjorde det svårt att urskilja detaljer.

– Jag upptäckte inte min dåliga hörsel förrän jag träffade min nya man 2003, berättar Anette över en räkmacka på ett pittoreskt café intill Eskilstunaån i centrala staden.
– Han påpekade att jag aldrig riktigt var med i några samtal med mina tonårssöner när grabbarna var hemma, och att de gjorde lite narr av mig då.
– Jag hann liksom aldrig riktigt med. När de hade sagt nåt ,och jag hade tänkt och sen svarat, då var de redan på nästa diskussion. De tyckte de hade världens mossigaste morsa, och jag blev jätteledsen när min man sade det här. Jag tyckte nästan att det var ett påhopp.

– Men när jag sen tänkte efter, så hade jag länge varit väldigt känslig för vissa ljud, till exempel när eleverna på skolan gick och drog sina gympaskor mot golvet. Det irriterade mig varenda dag och det är klart att jag kommer ihåg att jag var på dem om det.
Men jag förstod inte att det hade med min hörsel att göra.

Ja, egentligen hade Anette nog märkt att det var något fel på hörseln redan när hon var ung.

– Första gången jag upptäckte att jag hade problem med hörseln var när jag gick ut nian på 70-talet. Då fick jag röda hund under 7 veckor, vilket man inte ska kunna ha egentligen. Och sen fick jag dubbelsidig öroninflammation på det, som ledde till att man tog hål på båda trumhinnorna.

“Påhoppet” från Anettes man fick iväg henne till audionomen
– Men det var först efter ”påhoppet” av min man som jag 2005 gick och kollade min hörsel och det visade sig att jag var tvungen skaffa hörapparater ,och jag var jätteledsen. Hörapparaterna fungerade visserligen, men de var inte särskilt bekväma, och jag hade dem nog rätt motvilligt på mig, måste jag erkänna.
Så gick åren, tills en dag då Anette såg ett erbjudande på facebook om att testa nya hörapparater.
– Jag hade av någon anledning aldrig reflekterat över att tekniken går framåt, och att hörapparaterna jag hade kanske kunde uppgraderas. Så därför blev mitt första besök på Hörbart och mötet med audionomen Johan Nordqvist en riktig ögonöppnare. Det var helt enkelt fantastiskt, en helt ny värld öppnade sig med bekväma diskreta hörapparater, bra hjälpmedel, och när Johan sedan kom till min arbetsplats för att hjälpa mig att prova ut hjälpmedel, då blev jag euforisk.
Han lade till exempel ut ”mikrofonpuckar” på elevernas bänkar, och helt plötsligt hörde jag alla ljud igen, som jag hade tappat tappat sen länge.
– Jag kommer ihåg att jag blev både rörd och gråtfärdig när han var inne i klassrummet och ordnade med allting.

– Den enda nackdelen med alla hjälpmedel jag har fått, är att jag inte kan ha dem privat. Idag måste jag lämna allt på arbetsplatsen varje dag, utom hörapparaterna förstås, de har jag med mig.
Det är reglerna från Försäkringskassan som bestämmer det. Jag kan tycka det är lite synd, för jag kan ju till exempel behöva en compilot även hemma, för att underlätta vardagen men också för att kunna prata jobbrelaterade samtal, även om det är utanför skoltid.

Livet har fått en guldkant
-Jag är riktigt nöjd, och det är fantastiskt vilken bra hjälp jag fått av Johan, min audionom. Nu hör jag allt i klassrummet, och när jag går på föreläsningar så sitter jag bara långt framme och hör vartenda ord. Jag behöver inte ha någon förstärkningar eller mikrofoner eller någonting.
– Men den största skillnaden med mina hörapparater och alla hjälpmedel jag fått i jobbet, är hur det påverkat mitt humör. När jag kommer hem numera så är jag på gott humör, och inte alls trött på samma sätt som tidigare. Jag har ork.
– Förut gick orken bara till att vara på jobbet , och när jag kom hem så sov jag för att orka ta tag i nästa dag på jobbet.
– Jag kan vara trött efter jobbet numera också, med det beror inte på att jag får anstränga mig alldeles för mycket för att höra vad folk säger. Det beror i så fall på att vi har mycket att göra.

– Jag har t.o.m. fått kommentarer från min audionom Johan. Han såg en stor skillnad mellan första gången vi sågs och senare gånger, han säger att jag har fått en helt annan energi och så mycket mer kraft.
Numera tar Anette på sig hörapparaterna direkt på morgonen, det gjorde hon inte med de tidigare, för de gjorde ont, det skavde och kändes inte bra.

Jag kunde inte varit nöjdare
-Det är också fantastisk vilka inställningar man kan göra. Det är bara en sak jag märkt att jag inte riktigt kan höra, och det är när jag lyssnar på GPS i bilen. Vi har den inställd på Carl Bildts röst och när han säger “300 m kvar till nästa avfart”, så hör jag aldrig det.

-Ja, jag är fantastiskt nöjd, och det var så fantastiskt att träffa Johan. Det har verkligen varit ett lyft, Johan är extremt duktig på att förklara, han lyssnar in väldigt bra, är positiv och jag känner att han verkligen är enormt engagerad.

Det är ingen tvekan att Anette är riktigt nöjd, hon påpekar det med jämna mellanrum och ögonen glittrar.
– Ja, så fantastiskt nöjd, konstaterar Anette. Men det finns nog en som är ännu nöjdare. Min man. Han lever ju med det här hela tiden.

-Han tycker att det är som ett nytt liv, jag är med på ett helt annat sätt än tidigare säger han. Och han är så glad att jag alltid tar på mig hörapparaterna varje morgon, oavsett om det är vardag eller helg. Och att det är skönt att kunna ha en normal ljudnivå på TV:n.

– Det finns ingenting som är krångligt med de här nya apparaten jag har fått. Det är jättesmidigt.
Anette gör en lång paus, och nickar sedan igen.
– Nej, verkligen fantastiskt, det finns inget krångligt alls. Verkligen inte.